Om mig

martin i djurparken
Den dagen jag sprang (nåja..) in i en vass kant på hissen…har inte varit i slagsmål..

 

yttermeravisso verkar det som det mesta är trasigt på mej…när jag inte går å bär på en illasinnad bursit så passar jag på att ha MS, mest i benen som är aningen ”off” och sen har vi hjärnan som spelar mej spratt då och då genom att gasa på för fullt, för att sen tvärnita och det dras en blöt säck över huvudet…just den delen är väl inte trevlig, men när det bär iväg uppåt igen är detta glömt, och man tar på sej de rosa glasögonen, ler åt världen och får idéer, helt briljanta sådana….startar projekt i olika storleksklasser…å bränner pengar…men vi bipposar har det bra med inbyggt amfetamin. Nu kanske nån tycker att jag romantiserar den manodepressiva sjukdomen som är en allvarlig sådan med hög dödlighet. Och det gör jag…romantiserar alltså, det måste jag för att glömma perioderna i ”hålet”, där tiden står still i en kall sammanpressning.

Annonser